Oops, vart tar tiden vägen?

Hoppsan vad fort tiden går. Nu är det sista dagen på året. Dags att börja fundera på vad man har hunnit med under året som gått. Ok, det blev en del hundträning, det blev det. Vi har faktiskt gått 2 kurser under året, det har varit roligt och lärorikt. Jag har också märkt hur olika hundkurserna kan vara, en del positivt och en del negativt. Den sista kursen var dock helt positiv om man bortser från att vi inte var med på sista tillfället när man fick sitt "diplom" på att man gått kursen. Men det är inte hela världen.
En annan sak som vi, jag och Magna var överens om var att vi skulle börja ta tag i detta med koppel, jag var överens. Det har vi gjort, funkar faktiskt ganska bra både i sällskap med kompisen Turbo och Nikita. Det var något jag aldrig trodde skulle gå men det gjorde det. Tog nästan hela året dock men nu har vi rott det iland.
Skärpa oss med pälsen var det visst också, mmm det löste jag ganska bra. Jag klippte ner den och den är rätt ok, finns fortfarande tovor men de skall bort de med.

Till året som kommer har vi inte så stora tankar men det finns förstås önskemål. En kurs i rallylydnad tillexempel hade varit kul. Magna instämmer helt och fullt. Långpromenader skall väl gå att få till minst 1 gång i veckan, dags att röra på fläsket tror jag maken skulle säga. Promenader är det ju lite si och så med, men det nya året får helt enkelt príoriteras med det.

Just för stunden ligger Magna i soffan och tar igen sig, hon skall nämligen på fest sedan nere hos Nikita. Hur nu hundar festar men ändå. Dock är hon inte tillräckligt gammal för att få gå själv så hela familjen följer med för att se till att det går rätt till.

Det var allt för denna gång och från oss till er ett riktigt Gott nytt År!

HoHo!

Så var det då äntligen julafton, denna dag som alla så hysteriskt längtar till. Faktiskt har det svalnat lite här, mest är det maten de är ute efter och allt godis. För ovanlighetens skull ligger det vit snö utanför stugknuten och det vet jag inte när det gjorde en julafton sist. Hur som helst så är allt färdigt med klappar, mat, godis, julgran och allt annat som hör till, nu är det bara julstämningen som fattas. Den kommer väl...
Magna ligger på soffan och kikar lite i smyg efter mig, man vet aldrig när det är dags för oväntade händelser, tror jag hon tänker. Det har inte funnits så mycket tid över till henne den sista tiden men i måndags så for vi iväg till kompisen Nikita på kvällen. Tänk vad glada båda vovvarna blev över en promenad i snöyra och svinkallt. De traskade på och kunde säkert kunna tänkt sig en längre sväng men där satte vi mattar stopp, det är rätt svårt att gå med stelfrusna ben (glömde ta med termobyxor i farten).
Hur som helst så önskar vi alla vänner och bekanta en RIKTIGT GOD JUL!!!!

Kram från oss Anette och Magna

Kvällen!

Nu är det vinter vill jag lova. Snön den faller och graderna håller sig nere på minus. Vem vet det blir kanske en vit jul. Imorgon slutar Johanna skolan och Jonas slutade idag. Nu är det jullov som gäller.
Magna har varit helt omöjlig till att skulla ut idag. Det är bara snön som gäller och godis förstås. Nu skall hon ut en sista gång idag sedan är det kudden som gäller.

Natti natti och inget bloggande under natten.//Anette och Magna.

Äntligen snö

Nu har snön äntligen kommit och julkänslan blir lite mer. Till söndag har vi 3:e advent, tänk vad tiden går. Nu har jag gjort färdigt allt med skolan, har fått betygen muntligen och allt är så himla skönt. Tänk att man tog sig igenom det ändå,
1½ år gick vansinnigt fort. Nu kan man säga att man är färdigutbildad så nu fattas bara ett jobb. Får se om någon nappar.

Magna har tränat på att gå fot, och det går förvånansvärt bra faktiskt. Hon har fattat galoppen. Idag toksprang hon i trappan inne efter den lilla bubblabilen som hon leker med. Hon gör allt för att få en godis just nu. Bara att få springa i trappan är spännande för den lilla damen eftersom övervåningen har varit ett stängt kapitel för henne innan. Men nu när ombyggnationen är färdig så bestämde vi att hon kan få vara där uppe på dagarna om hon vill. Det vill hon inte om inte jag är där men hon har valmöjligheten nu i alla fall. Dock har hon bestämt sig för att inte gå in i det nya badrummet nu sedan badkaret har hamnat där. Det innebär att man kan bli blöt och det är ju som bekant inte hennes grej det där med vatten.

Ja nu kan jag inte komma på nå´t mer att skriva denna gången. Jo det var en sak till, jag får erkänna att jag funderar på Facebook. Nu har jag blivit nertjatad av väldigt många så nu får jag väl ge med mig och testa detta nya sätt att hålla kontakten med omvärlden. Bloggen kommer dock att finnas kvar. :)

Blogga lugnt så ses vi snart igen.//Anette P.S Magna tassar ikring och hälsar hon med.

Tjingeling!

Så var det klart! Jag har idag gjort min presentation av projektarbetet och opponerat på ett annat projektarbete, det sista som skulle göras i skolan. Jag och min kompanjon är nu officiellt godkända! KÄNNS så himla skönt!
Hörs snart igen :)
//Anette

2:a advent.

Tänk vad tiden går ändå. Nu är det 2:a advent och julen närmar sig med stormsteg. Nu är alla ljusstakar på plats och hallen är helt färdig, det var den till 1:a advent precis som jag ville. Badrummet närmar sig färdigt, taket bör målas minst 1 gång till så det ser proffsigt ut :). Sedan skall möblerna på plats där. Det kommer bli skitfint.

Nu är LIA-tiden slut och tiden på Barnmottagningen är över. Det har varit lärorikt och faktiskt kul. Jag får ta tillbaka om jag har sagt något annat eller varit skeptisk förut. Sjukhus är inte så farligt som jag trodde från början. Får se om det finns något jobb till mig därute efter jul, har sökt en hel del faktiskt. Nu börjar den fruktade tiden i skolan, projektarbetet som skall redovisas. Ingen kul grej om man får säga så. Idag kommer min kompanjon hit så vi får det överstökat med förberedelser.

I början på veckan var jag och Magna ute med Turbo och hans matte. Tänk vad lite träning hemma på gårdsplanen kan göra. Magna gick fot nästan hela vägen, hon drog inte i kopplet en enda gång. Jag som matte var mäkta stolt över det lilla livet. Får hålla tummarna för att det inte var en engångs grej... Man vet ju aldrig med den lilla damen.

Ok det var allt blogga lugnt så hörs vi snart igen. //Anette