Så var det dags...

Det var ett tag sedan vi bloggade nu, igen. Det har varit fullt upp med än det ena än det andra. Men vet ni vad? Det börjar ta slut på måsten nu! Utbygget är helt färdigt, bortsett från att det inte har rätt färg än men det blir det till våren. Hallen är helt färdig och badrummet är nästan färdigt. Taket skall målas och badrumsmöbler skall in, sen är det klart! Tänka sig att det är klart innan jul, det kunde man inte tro för 1 månad sedan.

Det börjar gå mot sitt slut på min LIA nu också, bara 1 vecka kvar. Det skall bli rätt så skönt men nu börjar oron för att behöva gå tillbaka till det gamla jobbet komma. Det känns inte alls bra faktiskt. Hade varit så jä-a skönt att få jobba som sekreterare med en gång men det ser rätt mörkt ut just nu. Hur som helst är det bara några veckor kvar på skolan så jag håller tummarna för att någon behöver mig där ute. Hoppas ni gör det med.

Ikväll har jag varit i Uddevalla på bio med Johanna och Jonas tjej och en kompis till henne. Vi såg "New moon" den andra filmen i Twilight-serien. Den var bra men slutet är vi inte riktigt nöjda med. Undrar när film nr 3 kommer?

Ok, det var allt för denna gången så blogga lugnt så hörs vi igen. //Anette

Helg igen.

Så är det söndag igen och allt är som vanligt. Veckan har vi tagit oss igenom trots väder och vind. Det fanns ett litet hot om snö men den syntes inte till. Tur var väl kanske det. Min bil har fått vinterhjul och det känns bra, nu är inte snön något större hot längre.
Vi har dock inte fått tränat något speciellt den här veckan, bara lite i köket så att säga. Inte för det, Magna är ganska nöjd med det med eftersom det vankas godis. Jag känner mig som en godisautomat. Någon som har samma känsla?
Igår begav vi oss, jag och Claes, ner till den stora staden Göteborg tillsammans med hans syster. Vi åt god mat på "Lilla London" i lugn och ro. Ja så lugnt som det nu kan bli en lördag kväll i storstaden. Fantastisk service och trevliga kypare. Jättegott var det. Efter detta skrovmål tog vi oss en tur utefter Avenyn och strosade. Hade tur att det inte regnade men som alla vet så håller turen inte i sig så länge. När kl närmade sig att infinna sig på Lorensbergs teatern, cirka ½ timme före det började där, då kom regnet och vi tog vår tillflykt in i foajen. Vi såg "The producers" med Pernilla Whalgren, Claes Malmberg, Claes Månsson, Magnus Härenstam och många fler. Den var lite trögstartad men sedan tog det sig och blev riktigt roligt. Mycket sång och dans blev det på proffsigt manér.
Vi hade riktigt trevligt där nere i Götet men gud så trött man blir efter en sådan sak. Hemma sent typ vid 12 på natten är inget för oss som har passerat halva pensionsåldern, det insåg jag igår. Men det är bara att repa sig och antingen fortsätta med nattlivet eller finna sig i att det är som det är. Skit också.

Det var allt för denna gång så blogga lugnt.//Anette

Farsdag.

Hemskt vad tiden går, nu är det redan november, farsdag och alla helgona har varit. Gick det verkligen så här fort förra året? Tror inte det. Den här veckan har varit full av snickeri, dörren, fönster och panel är färdigt så nu är det mestadels finsnickeri som är kvar. Det skall bli så himla skönt när det är färdigt. Magna tycker det är spännande att behöva gå in och ut genom 2 dörrar. Dessutom luktar det annorlunda i den "nya" hallen varje dag nu när snickaren har varit här. Han är dessutom jätte snäll och klappar på henne varje dag flera gånger om. De har blivit lite av bästisar tror jag.
Att träna har inte varit hennes grej den här veckan. Hon löper och är jättetråkig, gnällig och pipig och tror att man kan dyka på vem som helst. Allt ute i mörkret är hemskt och farligt och hon måste vakta oss hela tiden. Helt hopplöst.
Hur som helst har vi tränat lite på det gamla vanliga som sitta fot, gå runt osv. Funkar hyfsat. Får se om veckan som kommer har lite mer utmaningar i träningen.
Vi var ute och gick med Turbo häromkvällen. Han var inte så lite intresserad av henne. Snacka om att få lång näsa. Magna var inte så intresserad av att få honom för nära. Längesedan jag såg henne hoppa till så långt som hon gjorde den kvällen. Piruetter är ingenting...

Har märkt att även de som inte är så haj på datorer har upptäckt Facebook. Alla pratar om det och alla tycker att man skall ha det. Inte jag, jag trivs bättre här som Ferdinand säger. Så jag kommer inte lägga ner bloggen än i alla fall.
Så till er alla bloggare, Blogga lugnt så ses vi snart igen. //Anette

November, usch!

Ja, så har vi kommit in i November. En mörk månad som dessutom är kall. Finns det ingen hejd på saker och ting?
Nu skall vi inte gnälla, men ändå....
Sedan 1 vecka tillbaka har vi en löptik här hemma, inget vidare faktiskt. Finns inget som passar mer än uppmärksamhet, gos i soffan och en väldig massa fram-å-tillbaka vandring. Ok, Magna är ganska lugn av sig men det blir ganska jobbigt när det pockas på uppmärksamhet hela tiden. Hon har dessutom blivit lite slarvig med åren så det blir en del droppar här och där. Precis som att städning står högst på listan just nu. Tror inte det...

Efter en lång väntan så har snickeriet på huset dragit igång i alla fall. Vi har lejt folk till det, en mycket smidig men kostsam historia å andra sidan så blir det gjort och vi behöver inte fundera på om det skall göras si eller så. De är ju experter som gör det nu och då bör det ju bli bra. De har kommit långt och i veckan som kommer så kommer det att bli ännu mer som blir färdigt. Det skall bli skönt med en större hall och ett riktigt badrum faktiskt. Jätteskönt! Vi tror vi vet vart Magna kommer att ägna sina dagar någonstans eftersom det kommer att finnas värmegolv i hallen. Mycket skönt att ligga på skulle jag tro.

Den här helgen har det ju varit, eller är fortfarande Alla helgons helg och det märktes inatt då huset varit barikaderat av tonåringar som skulle se skräckfilm. Rätt kul faktiskt. Det var "Imse vimse spindel" på TV inatt och den såg dem. Jag såg bara första timmen sedan gick jag till sängs. Jag har blivit för gammal för sån´t. Trött som attans och spänningen försvann liksom på nå´t sätt. Hur som helst satt ungdomarna uppe och såg hela. Dock har de inte vaknat än så jag har inte fått någon rapport på vad de tyckte. Hörde något enstaka litet skrik en stund efter att jag hade gått och lagt mig så jag har mina aningar. Tjejerna som var med och tittade på filmen är båda två rädda för spindlar så efter detta skall de nog inte gå ner i vår källare i alla fall. ;)

Ska se om Magna har lust att träna lite sedan i eftermiddag, nu har hon kommit in i detta med att sitta fot och att sitta framför på kommando. Problemet jag har fått nu är att hon försöker tigga till sig det mesta i matväg just nu, genom att sitta fot och framför. I sådana lägen fattar de j-t fort. Idag skall vi nog ta tag i slalom mellan koner. Det skall bli spännande att se vad hon tycker om det. Jag vet att jag kommer bli en aning snurrig men so what. Kanske det blir lite gå fot i olika tempo också, det är ganska kul. Ögonkontakten fungerar lika bra fortfarande om man är här hemma, det är värre när man är någon annanstans för det luktar gott och intrycken är viktigare än lilla jag. Det skall vi också jobba bort men en sak i taget, det är bäst. Vi har ju hela vintern på oss, eller?

Ja det får räcka för denna gång. Tänkte avsluta med ett citat som en god vän sa till mig här i helgen, "Vänner är som stjärnor på himlen, det är inte alltid man ser dem men man vet att de finns." Det får en att tänka till lite. Så blogga lugnt så hörs vi snart igen! //Anette och Magna.